Legendaire

Nu när jag har fått det här jobbet kom jag och tänka på någonting. Jag fick det helt och hållet på att min nya chef känner min pappa så de är vänner till familjen. Jag var aldrig ens på anställningintervju, inte heller bad någon om några betyg eller referenser.

Mitt förra jobb fick jag också genom att pappa kände min dåvarande chef och "gick i god" för mig. Ingen intervju, inga betyg, inga referenser (förutom pappa då).

Min slutsats av det här är att när man söker jobb så är kontakter (och arbetslivserfarenhet) så mycket mer betydelsefullt än betyg och liknande! Man måste givetvis ha någonlunda rätt utbildning för ett mer högavlönat yrke/yrke som kräver en viss utbildning. Men för sommarjobber för oss ungdomar; kontakter!

Det är lite tråkigt egentligen, för alla får ju inte samma chans då. Samtidigt får inte alla samma chans om man bara går efter betyg heller, eller personlighet eller... Med andra ord finns det inget helt rättvist system.

Och vad vill jag egentligen säga med det här? Bygg upp ett starkt kontaktnät! Det handlar nästan alltid om att känna någon!

/Elizabeth

Ibland blir jag ärligt talat förvånad. De här nagelsmyckerna är exakt likadana (förutom att det högra är i guld, men det finns att få i silverimitation också). Det är bara det att det vänstra är från Nelly.com och kostar 99 kr. Det högra kommer från Style By Tyra och kostar 149 kr.

Detta får mig att undra två saker:

1. Är det ingen på Style By Tyra som håller koll på var konkurenterna sätter för pris på samma varor?
2. Finns det fler saker på Style By Tyra som de säljer till överpris?

/Elizabeth

Idag var jag på informationsmöte om ett jobb (timanställning), och det gick jättebra för jag börjar på Söndag! Det känns väldigt bra eftersom min nya chef pratade en del om att jag kanske kommer att få jobba i sommar också, vilket är väldigt välbehövligt till Canada kassan! Det är verkligen min främsta motivation, allt som för mig närmare Canada gör mig glad!

Åh, jag hoppas att det här går bra nu!

/Elizabeth

Igår somnade jag vid halv nio, sedan vaknade jag vid tio över sju för att sätta mig i bilen. Där somnade jag igen och vaknade när vi var i skolan. Jag avskyr att vara såhär trött!

Jag undrar om det kanske har någonting med hösten att göra? Att det är så mörkt hela tiden. Jag kanske borde börja med ljusterapi? Är det någon som har testat det?

/Elizabeth

Jag jobbar faktiskt hårt med att försöka ta reda på om man faktiskt är ledig på sin födelsedag i Canada! Jag antar att svaret också finns någonstans ute på internet (utan tvekan), men det är ju roligare att träffa folk!

Pappa ska den här veckan försöka fråga sin jobbarkompis som bott ett år i Canada, och jag jobbar på att försöka få träffa två kanadensare som min kompis kompis känner på något vänsters...

Jag har i alla fall alltså tre viktiga frågor:
1. Vilket är det lättaste sättet att skaffa jobb?
2. Vilket är det lättaste sättet att skaffa lägenhet?
3. Är man ledig på sin födelsedag?

Min kompis anser att jag måste hitta på en massa frågor om jag vill prata med kanadensarna så att vi har något att prata om. Jag förstår inte varför jag skulle behöva hitta på frågor i förväg för att kunna prata i några timmar om Canada.

Fortsättning följer!

/Elizabeth

Det var någon som undrade vad kometregn var för något, eller snarare hur det såg ut. Tyvärr var det lite molnigt och månen var väldigt stark så man såg inte så jättemycket men det såg ut som stjärnfall. Stjärnor som föll på en millisekund! Det var ändå häftigt, jag hoppas att jag får se fler kometregn i framtiden!

Och tio stjärnfall betyder väl tio önskningar?

/Elizabeth

Idag var jag uppe vid halv sex och promenerade med min hund (Ja, jag är också stolt över mig själv). Det enda problemet är att jag har blivit övertygad om att det finns spöken längs med min vanliga promenadsträcka.

Eftersom jag bor mitt ute i skogen ligger hela rundan i beckmörker på morgonen och följer en grusväg mellan höga träd. I slutet finns en kurva, och jag vet att min hund har sett någonting där (vid elva tiden på dagen). Han stannade och skällde fastän det inte fanns någonting att se. Snabbt vände jag och gick hemåt, och hela tiden stannade han upp lite, tittade bakåt för att sedan nästan springa därifrån. När jag kommit en bit bort, och också en bit bort från vår hästhage som ligger längs med vägen så gnäggade min häst.

Jag är seriöst verkligen rädd för att gå den vägen nu.

/Elizabeth

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

(ur “Det vilda torget”, 1983)

 

Av Tomas Tranströmer, 2011 års nobelpristagare i litteratur.

Jag är inte säker på att jag skulle ge honom ett nobelpris, men hans språk är onekligen vacker.

/Elizabeth

Det är väldigt pälsigt bland de stora modehusen just nu, halsbanden ska i princip vara fodrade. Bland vardags modet har det ju varit fjädrar som gällt ett tag, samma vildmarks och frihetskänsla som pälsen. Och vad passar bättre med denna känsla än en drömfångare?

99 kr - Style By Tyra

Jag vet att jag måste släppa taget om dig. Men jag kan inte, jag är så ensam inatt.

Jag bara stirrar på SAS prisförslag just nu. 15 864 kr för att komma till Ottawa. Och det ligger ändå på Canadas östkust! Egentligen vill jag bara gråta, men det gör jag inte. Istället känner jag mig bara tom, döende.

/Elizabeth

För bara några år sedan kunde jag ligga en hel dag i min säng och bara sova och tänka. Jag kommer ihåg att min syster brukade reta mig för det och att det fanns någon kattmatsreklam där katten sa "Du tror att jag sover, men det gör jag inte. Jag filosoferar", som min pappa tyckte passade så bra in på mig.

Men jag kan inte göra så länge, jag blir rastlös, anser mig ha slösat bort en hel dag. Jag vill åtminstone göra någonting den dagen, så att jag vet att den fanns, att tid passerade. Att den inte slösades bort.

Precis när jag tänkte det kom jag också att tänka på en rad ur Shinedowns låt "The Crow and the Butterfly" som går ungefär; I painted your room at midnigt, so I'd know yesterday was over.

Jag vill liksom ha gjort någonting idag, lämna något sorts avtryck. Så att hela dagen inte blir fullständigt borslösad. Så att dagen inte försvinner utan att ha funnits.

Är det någon mer som känner såhär?

/Elizabeth

Louis Vuitton - Style.com

Emely - Bild från Stockholm Streetstyle

Ibland känns det som att engelska är mitt modersmål. Som att svenskan bara kom i vägen och det är engelska som jag borde ha talat. Det kanske hör ihop med att jag har någon sorts uppfattning om att komma till Canada kommer att bli som att komma hem? Det är ju bara en dum idé, jag har aldrig ens varit där, men jag kan inte förändra mina känslor.

Även jag inser att jag borde vara bättre på engelska om det var sant. Men jag kan inte förändra mina känslor.

/Elizabeth

Jag andas igen. Jag längtar igen. Efter Canada, efter vidsträckt vildmark. Efter att få komma hem. Eller till vad jag drömmer är hem. Jag läste Jonna Jintons blogg nyss och allt jag ville var att åka, nu, nu, nu.

Men samtidigt är jag rädd. För hur många gånger jag än kallar Atlanten för en vattenpöl så kommer det alltid vara ett hav. Oavsett med vilka ord jag beskriver någonting så kommer det alltid att vara det som det är. Och att ha ett hav, en ocean, mellan mig och varma koppar te och timslånga familjemiddagar i köket där alla berättar historier tills alla har ont i magen av skratt, känns så... Tomt.

Elizabeth